När jag växte upp i Sandby i mitten av 1960-talet var det populärt att bygga en slags flatbottnad masonitbåt. Många pojkar liksom jag byggde sådana båtar och mig veterligt var det inga tjejer som hade sådana båtar. Ända sedan det här projektet startade 2018 har jag letat efter bilder på sådana masonitbåtar. Nu har jag hittat några exempel som visar att den trenden fanns i hela Sverige.

Båten högst upp flöt i land vid Klockarboda på Gräsö i början på 1950-talet. Några ungdomar hittade den och gjorde bruk av den precis som kustbor brukade göra av sådant som ”havet skänkt”. På Gräsö kallades dessa båtar för badbåtar då de användes för att ta sig ut till små klippöar där man kunde bada. Det är okänt varifrån den här båten ursprungligen kom men bilden kommer från en blogg av Lars ”Sudden” Sundin. Bilden därunder kommer från kulturföreningen Gamla Grebbestad i Tanums kommun i Bohuslän. I deras omfattande bildarkiv fanns den här bilden som visar några killar i sina hemgjorda masonitbåtar. Fotograf är Ivar Lind. De här två exemplen visar att den här typen av båtar var spridda över hela Sverige på 1950-talet. Om de också förekom i Sandby på den tiden vet jag inte men på 1960-talet var de i alla fall vanliga i Sandby (bild 251).

För en tid sedan fick jag ett mail från Elisabeth Lindberg i Tobo. Hon är född Karlsson och tidigare boende i Sandby. Hon sade sig har ett kort på en kille i en båt som hon trodde var jag. Så var det, och det är hennes bror Rune som har tagit fotot vilket jag helt hade glömt bort. Minnet är förgängligt men desto roligare när det kan väckas till liv.

Båtens konstruktion var enkel där sidorna bestod av en träbräda som var avrundad i båda ändar. Botten utgjordes av en masonitskiva, oftast från Karlitfabriken i Karlholm. Den spikades fast på undersidan och skarvarna tätades med tjära. I bästa fall kunde den också målas. Mellan sidbrädorna fästes en sittbräda och botten inuti täcktes med ribbor för att man inte skulle trampa igenom masoniten. Min båt var enkel men det fanns de som hade betydligt mer avancerade båtar. Jag minns t.ex. Conny Tegelström som hade en tjusig röd/svart variant med däck både fram och bak. Året är 1964 (bild 252).

2021 fick vi i Sverige som sista land i Norden en kvinnlig statsminister. Då var det exakt 100 år sedan kvinnorna för första gången fick rösta i riksdagsval i Sverige. Året därpå, 1922, tog de första kvinnorna (fem stycken) plats i Riksdagen. Beslutet om kvinnlig rösträtt hade föregåtts av ett omfattande opinionsarbete under många år. Bland annat genomförde Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) under åren 1913–1914 en insamling av namnunderskrifter till stöd för kvinnornas medborgarrätt. Listorna finns idag på adressen: www.demokrati100.se/namninsamling.

Frågan som då uppstår är om detta har någon bäring på Sandby. Ja, det har det faktiskt. 87 kvinnor i Västlands kommun skrev på listorna om krav på medborgarrätt och av dessa var hela 60 stycken (69 %) boende i Sandby, alltså mer än 2/3. Av de övriga 27 kvinnorna kom 18 från Carlholm, 6 från Finnerånger, 2 från Vad och en från Väla. Att så många kvinnor i Sandby engagerade sig kan hänga ihop med att Sandby var kommunens största by och där sammanträdde kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Dessutom kom fullmäktiges ordförande och många andra ”fritidspolitiker” på den tiden från Sandby. Det är möjligt att kvinnorna i Sandby såg männens politiska arbete på nära håll och därför engagerade sig med underskrifterna.

Fotot i mitten är en av rösträttsrörelsens mest berömda bilder där Elin Wägner står framför 30 inbundna böcker med ca 350.000 namnunderskrifter som hade samlats in.

Fotot kommer från Elin Wägners samling, KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek. Listorna visar en del av Sandbykvinnornas underskrifter (bild 253).

Helge Relin sitter bak på en motorcykel utanför Relins hus i Sanby. Föraren är okänd (bild 254).

Även de små drogs med i motorfordonens allt större plats i samhället på 1950-talet.

Bild från Relins fotoalbum (bild 255).

Två andra män på motorcykelutflykt. Tyvärr är dessa män okända för mig.

Bild från Inez Abrahamssons fotoalbum (bild 256).

Efter första världskriget fick cykeln sitt stora genombrott. Därefter motoriserades färdmedlen allt mer, bland annat sattes en påhängsmotor på cykeln. Efter andra världskriget blev mopeden ett populärt färdmedel. På bilden sitter jag på min nyinköpta Rex medan kompisen ”Kjelle” från Uppsala får hålla tillgodo med en cykel. Året är 1965 (bild 257).

Sture Karlsson iklädd Sandbys frivilliga borgarbrandkårs arbetsmundering på 1960-talet. Se mer om brandkåren på Sandbybilder fyra bilderna 151–156. Bok 2 innehåller ett längre avsnitt om brandkårens bildande, utveckling och nedläggning. Den kan köpas (mer information finner Du här) eller lånas på biblioteken i Karlholm och Tierp. Ett kortare inlägg finns också på 1900-tals sidan.

Bild från Elisabeth Lindberg, Tobo (bild 258).

Ytterligare en musikkonstellation från Sandby. Den bestod av Roine Wesslander på gitarr, Lorentz Gilljam på bas och Sture Karlsson på dragspel. De spelade tillsammans lite då och då några år i mitten av 1970-talet och deras repertoar bestod mest av låtar från den svenska vis och folkmusiktraditionen. De uppträdde bland annat i olika lokaler i Västlands byar och vid hembygdsgården i Västland. Den ”största spelningen” var en klassfest i Aspenskolans aula i Tierp enligt Roine. Här spelar de i missionshuset i Sandby.

Bild från Elisabeth Lindberg, Tobo (bild 259).

För den som inte känner till Sandby så väl, finns det på 2000-tals sidan länkar till filmade resor med bil från 2019 genom byn via tre infarter. Dessutom ett bildspel som visar en genomgång av gamla namn och platser i Sandbys tidiga historia (bild 260).

Naturupplevelser i Sandby. På hemsidans 2000-tals sida finns ett bildspel om stenbrons begravning. Se också Sandbybilder två, bilderna 94–96. Dessutom finns där några korta ”filmsnuttar” om den utdikade Sandbysjön och vägen dit via Sandbyån. (bild 261).

På 1930-talet fanns det en lada i Sandby där ungdomarna samlades och umgicks. Den låg en bit från själva byn vilket tyder på att de kanske ville vara ostörda av de vuxna. Fortfarande finns det kvar lite spår av ungdomarna i form av klotter på väggarna i ladan (bild 262).

Om vi rör oss ut från byn men stannar i den forna Västlands kommun finns det många saker att upptäcka. Vid 1800-talets koleraepidemier anlades en särskild kyrkogård strax utanför Snatra. Koleraepidemierna beskrivs i Sandbyboken 1 som kan lånas på biblioteken i Karlholm och Tierp. Den kan också köpas, mer information finner Du här. Vid det första utbrottet 1834 begravdes 20 personer där [ Vägbeskrivning ] (bild 263).

Holländaren Welam Vervier som köpte järnbruket i Västland på 1630-talet begravdes på gamla kyrkogården i Stymne, Västland. Numera har hans grav fått en skyddande glaskupa. Bakgrunden till järnbruket finns beskriven i Sandbyboken 1. Se också sidan om Västland på hemsidan [ Vägbeskrivning ] (bild 264).

Ute på Vallaskogen utefter vägen mellan Valla och Sätra finns denna sten som kallas kyrkstenen. Det är en kvarleva som visar på det starka inflytande som folktron hade på människorna långt fram i modern tid. Genom att ta kyrkstigen från Sandby genom Sörskogen kommer man till platsen för kyrkstenen [ Vägbeskrivning ].

Bakgrunden till den mytologiska berättelsen finns beskriven på 2000-tals sidan (bild 265).