Äggsexa på logen. Ett teatergäng spelar upp vid påskfirandet på IOGT–logen. Fiolspelande Axel Westergren till vänster och Oskar Hagman till höger. Jag tycker mig se att pianospelaren bakom masken är Vivi Belin och den som står trea från höger är Dagny Abrahamsson. Är inte hundra på att det är så men nästan (99,9) efter konsultationer med berörda släktingar. Troligt dessutom eftersom jag vet att Dagny spelade teater, de övriga är okända. Axel blev medlem i logen redan som 15 åring 1917 lagom till 10 års jubiléet och Oskar året därpå, då han var 17 år. Den här bilden är troligen från 1930-talet. Fler och fler bilder dyker upp som visar på den omfattande verksamhet som IOGT-logen bedrev under stora delar av 1900-talet i Sandby.

Fotot inskickat av Crister Westergren, Sandby (bild 201).

Bilen var ganska ovanlig på landsbygden på 1930-talet. När den väl dök upp skapade den stor uppståndelse och entusiasm. Här har man fullständigt ockuperat en bil som verkar vara en tidig Volvo. Han i keps längst bak är John Eriksson född i Tolfta (senare kamrer på Lådfabriken). Till vänster ovanför bakhjulet sitter hans fru Ragnhild, de övriga tillhör familjens vänner i Torshälla i Sörmland där John var handlare. Inez Abrahamsson i vit klänning arbetade som hembiträde i familjen från 1930 till 1938 då hon flyttade hem till Sandby. John Erikssons familj flyttade sedan till Lindesberg i Närke innan de efter krigsslutet flyttade tillbaka till Tolfta.

Bilden är tagen någon gång under tiden i Torshälla och är från Inez fotoalbum (bild 202).

Volvos första personbilstyp som byggdes i 297 exemplar kom 1927. Den hade en 4-cylindrig sidventilmotor på 28 hkr. Karossen var formgiven av konstnären Helmer Mas-Olle.

Vykort från Tekniska museet skickat till Dagny Belin och som fanns i hennes fotoalbum (bild 203).

1970-talet blev en vändpunkt för Sandby på flera sätt. I hela Sverige ökade avflyttningen från landsbygden då, så också i Sandby. Befolkningstalen gick ner och även byns areal minskade. Utmarkerna i väster försvann när militären köpte upp marken för att utöka skjutfältet i Marma. Se kartan på bild 209 där utmarkerna är utsatta. En kontrollerad brandövning brände ner de övergivna husen.

Bilden är från ett filminslag i årskrönikan om brandövningen i Gröndal 1972 och som också finns på 1900-talssidan. Årskrönikan (nr 16) kan även lånas på biblioteket i Karlholm (bild 204).

Brandövningen i Gröndal 1972. Här ses brandchefen Herbert Andersson i samtal med företrädare för militären och de före detta boende i Gröndal. Avflyttningen från utmarkerna i väster är en del av den andra vändpunkten i Sandbys 1900-tals historia.

Mer om detta finns att läsa i böckerna om Sandby. De kan köpas i Sandby (mer information finner Du via denna länk) eller lånas på biblioteken i Karlholm och Tierp (bild 205).

Här står Herbert i sin ungdom i Sandby. Herbert var yngst i syskonskaran och hade sju äldre syskon som blev vuxna. Detta skulle kunna var två av hans äldre systrar då det var 21 år mellan Herbert och hans äldsta syster Hulda och 15 år till hans näst äldsta syster, Gerda, som gifte sig med Fritz Mineur i Sätra.

Foto från Eva Johansson, Avesta, vars farfar Helge var bror med Herbert (bild 206).

Bron över Sandbyån ut mot skäret byggdes av Pontonjärerna 1893 och döptes därför till Pontonjärsbron och vägen till Pontonjärsvägen men i dagligt tal sa man Dängnäsvägen då den drogs genom skogen fram till Dängnäs. Pontonjärer kan liknas vid senare tiders ingenjörstrupper och de byggde många vägar i Sverige över sump och träskmarker från 1800-talet och framåt. Syftet med den här vägen vid sidan av de rent militära var bland annat att underlätta transport till Sandbysjön för arbetet med utdikningen av den (bild 207).

Bilden visar bron efter den senaste ombyggnaden 2007 som genomfördes av Lars Ivarsson och Rune Jansson. De övriga markägarna på andra sidan ån stod för materialet till bron (bild 208).

Karta som visar pontonjärsvägens sträckning över skäret fram till Dängnäs. Vägen går på sina ställen längs åkrar som tidigare var sjöbotten innan den kommer in i skogen på skäret. Längst i väster syns de forna utmarkerna, Lindesberg, Nydal, Hagalund och Gröndal som slutligen avfolkades på 1970-talet. Här syns också stället där Sandbys fäbodar var placerade (bild 209).

Pontonjärsvägen var väl dränerad med makadam och grus och håller en god och körbar kvalité än idag mer än 125 år senare (bild 210).

En fäbod på kullen vid platsen där Sandbys fäbodar fanns. Dit gick en grusväg över mossarna och tidigare på 1800 och början på 1900-talet också en övre väg genom Västerskogen (se kartan). De sista fäbodarna upphörde att användas på 1950-talet men bruket hade succesivt tynat bort tidigare.

Bild från Karlholm.nu/nostalgi (bild 211).

Första Missionshuset i Sandby stod klart 1882 och platsen var Storgärdsberget. Marken som var stenig och backig hade skänkts till församlingen av Carl Mattsson eftersom det ändå inte gick att odla där. Efter hans död uppstod en tvist, bönhustvisten, som finns beskriven på 1800-talssidan här, samt något grundligare i första boken om Sandby (mer information finner Du via denna länk) (bild 212).

En större om- och tillbyggnad gjordes 1924–25. Bland annat tornet, lilla salen med kök och stora salens scen och läktare kom till då (bild 213).

Missionshuset från andra hållet. Byggnaden hade en central plats i Sandbys 1900-tals historia. Inte bara fysiskt utan också själsligt (bild 214).

Byggnaden, snart 150 år gammal, står kvar men korset är borta och huset fyller en helt annan funktion idag. 1990 sålde missionsförbundet fastigheten och i 29 år huserade konstnären Lena Thomson med familj där. 2019 köpte Hans Fabian Larsson huset och här står han och betraktar sin nyinköpta kyrka som han kallar House of Phabian (bild 215).

House of Phabian är en oas fylld med växter och häftiga prylar som skapar en rofylld och tilltalande atmosfär. Bok 2 (mer information om hur Du beställer böckerna, finner Du via denna länk) innehåller en intervju med Hans Fabian om hur han kom på tanken att köpa en kyrka och döpa den till House of Phabian (bild 216).

Första konsumaffären i Sandby öppnade 1933. När konsumtionsföreningen byggde en ny affär mitt ute på det öppna fältet 1946 drev en skräddare från Nöttö en herrekiperingsaffär här under en kortare tid. En kaffegrossist hade också verksamheter i huset innan det blev ett renodlat hyreshus med ett flertal lägenheter som hyrdes ut. Huset är idag rivet (bild 217).

Det fanns även en privat speceriaffär i Sandby. Redan på 1870-talet var det en lanthandel här som sedan fick namnet Sandby affär. Den siste ägaren Lindström lade ner affären i slutet på 1950-talet. Därefter fanns det under en tid bland annat en textilhandlare, en radioaffär och en konst och ramaffär i byggnaden. De senaste femtio åren har den fungerat som sommarboställe och gör så än idag (bild 218).

Många boningshus i Sandby var och är stora. Av detta kan man dra flera slutsatser. De självägande bönderna var välmående och hade råd att bygga stort. De hade också stora familjer och andra inneboende. Här ett sekelskifteshus från 1900-talets början. Husen kunde rymma flera hushåll då övervåningarna ofta hyrdes ut till andra familjer med separat ingång och kök. Ibland kunde även något enkelrum hyras ut till ensamstående personer, till exempel en sömmerska eller en arbetare (bild 219).

Några hus som finns i Sandby idag är byggda i mitten av 1800-talet och har också kvar den glasveranda som var obligatorisk tidigare. En del har bara kvar det yttre skalet och arkitekturen från tidigare men är moderniserade inuti eller är på väg att bli det som det här huset på Storgärdsberget (bild 220).

En del hus har stått obebodda under långa perioder men de kan ha underhållits och är i bra skick. Efter att bonden och ägaren Carl Johan Lindström dog 1947 stod det här huset tomt under många år. Eskil Eriksson köpte sedan fastigheten och rustade upp den. Från mitten av 1980-talet bodde änkan Märta Eriksson här en tid. Därefter har det åter stått tomt under lång tid och väntar nu på att få nytt liv igen (bild 221).

En byggnad som redan har fått nytt liv är den f.d. småskolan. När undervisningen upphörde i början på 1960-talet lämnades byggnaden åt sitt öde. Ingen använde den för att bo i vare sig permanent eller som sommarboställe på över 55 år. Sedan något år tillbaka genomgår den en grundlig restauration och görs beboelig igen. Infälld en bild från innan upprustningen tog vid (bild 222).

Folkskolan eller storskolan som den kallades upphörde också på 1960-talet. 1967 skänktes byggnaden av kommunen till centerkvinnorna som drev den som en CKF-gård fram till 2009 med kurser, föreläsningar och sammankomster för byborna. Därefter stod den tom i tio år innan den fick liv igen när Sandby Loppis öppnade i lokalerna.

Foto från Elisabeth Wallin, Sandby (bild 223).

Skollokalerna utnyttjades ofta även för annan verksamhet, bland annat som sammanträdesrum för kommunstyrelsen, för offentliga möten av olika slag eller som vallokal (se också Sandbybilder fyra, bild 182). De användes också för kurser i kommunens regi eller av olika föreningar. Den här bilden från 1933 visar en studiecirkel i en av folkskolans lokaler (bild 224).

När CKF tog över byggnaden 1967 inrättades en vävstuga i före detta gymnastiksalen. En annan verksamhet som såg dagens ljus i lokalerna var husmodersgymnastik för byns kvinnor. Skolans lokaler användes dessutom som replokal för musikgrupper under slutet av 60-talet då det fanns flera popgrupper i byn. Bilden från 1968 visar Barbro Herbertsson, Ester Sundberg, Vira Jansson, Helga Westerlund vid vävstolen. Man kan fortfarande ana ribbstolarna på väggen i bakgrunden (bild 225).

En del hus revs efter att det permanenta boendet hade upphört. Här står Lars-Erik och Kristina Larsson som var de sista boende i detta hus. Kristna bodde här som änka i 13 år innan hon avled 1956. Arkitekturen visar att huset var byggt i början av 1800-talet. Det revs i mitten på 1980-talet efter att ha stått tomt i 30 år (bild 226).

Idag talas det om behovet av en ökad elektrifiering av samhället som en del av klimatomställningen. Den första elektrifieringsvågen av Sandby påbörjades redan 1919 då tertiärstationen vid Gottekulla anlades. Men många hushåll fick inte el indraget i boningshusen förrän på 1940-50-talen. Här syns montörerna Fritz Mattsson och Joel Löfqvist arbeta med elinstallation.

Bild från Karlholm.nu/nostalgi (bild 227).

Den i särklass största arbetsgivaren som funnits vid sidan av arbetet i det egna jord- eller skogsbruket i Sandby är Lådfabriken som startades på 1930-talet. Så här såg infarten vid Lådfabriken ut på 1960-talet då drygt 30 man arbetade där (bild 228).

En arbetsstyrka på 19 man vid Lådfabriken under tidigt 1940-tal.

Bakre raden från vänster: Valter Vallin, Finnerånger; Okänd, Helge Gustavsson, Sandby; Rudolf Skytt, Nöttö; Okänd, Helge Ek, Nöttö.

Mellan raden: Bengt Joelsson, Finnerånger; Inge Vendin, Snatra; Nisse Mattsson, Snatra; Sven Herbertsson, Sandby; Enar Axelsson, Nöttö; Emil Andersson, Sandby; Helmer Jansson, Sandby.

Främre raden: Leo Linderman, Sätra*; Oskar Gustavsson, Sandby; Johan Wahlström, Finnerånger; Enar Karlsson, Sandby; Sven ”bryggarn” Pettersson, Nöttö; Kalle Gustavsson, Finnerånger.

* Leo var krigsflykting från Finland och bodde i Sätra.

Fotot kommer från Eivar Gustavsson som idag bor i Skutskär och som också identifierat personerna (bild 229).

En av trotjänarna på Lådfabriken med lång tjänstgöring var Elof Brodin. Här är 13 arbetare från lådfabriken samlade vid Elofs 40 årsdag 1950. Han bjuder på kaffe i trädgården hemma hos honom efter arbetet. Huset i bakgrunden är grannen Gilljams.

Bakre raden: Nisse Mattsson, Snatra; Inge Vendin, Snatra; Helge Andersson, Karlholm; Oskar Gustavsson, Sandby; Johan Wahlström, Finnerånger; Enar Karlsson, Sandby.

Främre raden: Ale Mattsson, Sandby; Bertil Hillbom, Västland; Valter Vallin, Finnerånger; Elof Brodin, Sandby; Harry Jonsson, Sandby; Bengt Joelsson, Finnerånger; Rudolf Skytt, Nöttö.

Bild från Eivar Gustavsson som också identifierat personerna (bild 230).

Västlands kommuns film kommitté V.K.F.K. gjorde 1961 ett besök på Lådfabriken vilket resulterade i ett drygt 11 minuter långt filminslag i det årets krönika. Krönikan har nummer 8 och kan lånas på biblioteket i Karlholm. Ett kortare sammandrag (6,21 minuter) finns på Sandbys 1900-talssida. Där finns också flera andra filmer om Sandby från V.K.F.K:s 20-åriga verksamhet. Bilden visar ett collage från Lådfabriksfilmen (bild 231).

År 2010 såldes familjeföretaget Sandby Lådfabrik AB till Aven Forsa AB från Hudiksvall som hade en liknande träemballagetillverkning i Hälsingland och i Norge (bild 232).

Trots en del nyinvesteringar under de fyra år som Aven drev Lådfabriken så lades tillverkningen ner i Sandby 2014 och därmed försvann över 40 arbetstillfällen i byn. Historien om Lådfabriken liksom berättelserna bakom de flesta bilder som presenteras här i bildarkivet finns omskrivna i böckerna om Sandby (mer information finner Du via denna länk) (bild 233).

Sandby Cats är den musikgrupp med anknytning till Sandby som har skördat störst framgångar. Två singlar i 500 exemplar producerades i Nashville USA vid ett besök där av Crister Westergren med artistnamnet Chris West 1977. Därefter rullade det hela igång. Mellan 1979–1984 hade man ett återkommande inslag i Radio Gävleborg på en timme. 17-timmen; musik med Sandby Cats. Delvis var programmet inspelat i den nedlagda snickerifabriken i Sandby på Hamplandsbacken som i början också var deras replokal. Två av killarna, Lorentz Gilljam (t.v.) och Crister Westergren (tvåa fr. h.) var födda och uppväxta i Sandby. Här tar bandet en paus vid en radioinspelning 1983 (bild 234).

Uppe på Hamplandsbacken bodde också familjen Juhlin. Här sitter Gustaf Juhlin på sin soffa i köket. Foto från 1960-talet (bild 235).

I Sandbyboken 2 (mer information finner Du via denna länk) skriver jag bland annat om de finska krigsbarnen och andra hjälpinsatser från Sverige riktade mot Europa under andra världskriget och hur det påverkade Sandby. Se också Sandbybilder fyra, bild 198. Men det fanns även aktiviteter under den tiden för att underlätta livet för svenskarna, inte minst för barnen i städerna. På olika sätt gavs de möjligheter att få komma ut i tätortsnära naturområden eller på landsbygden. Det kunde vara föreningar som organiserade kolloverksamhet eller lägervistelser med specialutbildade barninstruktörer. För Friluftsfrämjandet t.ex. som gjorde stora insatser var ungdomen en stor målgrupp. Det kunde också vara privata initiativ genom kontakter. Karin Abrahamsson som arbetade som hembiträde hos familjen Lindkvist i Stockholm tog med sig sönerna Lindkvist till Sandby när fadern blev inkallad till mobilisering. Det underlättade för modern med ransoneringen under beredskapstiden. En av höjdpunkterna för pojkarna då var att få prova på att rida. Här är det Mats 3 år som sitter på hästen Gallan hos Abraham Andersson i Sandby. Foto från sommaren 1943 (bild 236).

Venzel Abrahamsson får hjälp av två 6-åriga småkuskar för att köra hem skörden med Valkyrian. Till vänster grannpojken Bernt Söderlund som bodde på Rönnsjö, Västerbacken och i mitten Hans Lindkvist från Stockholm. Jag har läst brev från Karin (Kaje) skrivna till Ida Andersson så fort de återkom till Stockholm. Där skriver hon att Hans pratade mycket om tiden i Sandby och längtade att få komma tillbaka igen. Hans som bor i Stockholm idag berättar att brodern Mats blev sparkad av Gallan när han skulle mata honom med hårt bröd. Karin blev tvungen att ta honom till läkaren för att få såret ihopsytt. Bild från 1943 (bild 237).

Även efter andra världskriget kom stadsbarn på besök hos familjerna i Sandby. Flickan på hästen är Verone Ullenius från Örebro. Mannen som håller koll på henne och Valkyrian är Abraham Andersson. Han var den sista småbonden i Sandby som drev sitt jordbruk med traditionella metoder innan han lade ner sitt jordbruk vid 90 års ålder 1967. Bilden är från mitten av 1960-talet (bild 238).

Per Johan Larsson, en av tre bröder Larsson i Sandby, är på väg ut på åkern med en harv på något som verkar vara en hemmagjord transportvagn. De två övriga bröderna var Adolf och Lars-Erik (se bild 226). I bakgrunden övervakar Anna Belin det hela (bild 239).

Ett ekipage redo för helgdags utflykt (bild 240).

Timmerkörning i skogen gjordes på vintern. Där var hästen en överlägsen hjälp (bild 241).

Hemkörning med timmersläde av Göte Westberg och Abraham Andersson. Man passade även på att köra annat i vinterföret. Det kunde till exempel vara kol, sten eller stubb (bild 242).

Barnen skulle inskolas i allt slags arbete på gården. Här handlar det om mjölkhanteringen (bild 243).

De tidiga hemmagjorda cykelkärrorna användes flitigt för allehanda transporter. Säkerhetstänket var dock minimalt inte minst när man transporterade barn (bild 244).

På tidigt 1950-tal var den kommersiella leksaksmarknaden inte så utbyggd. Här har kusinerna Ivarsson och Belin byggt ett helt landskap i sanden med kottar som djur och träklossar som hus där fantasin flödade fritt. Längst bort kan man ana något som ser ut som en lastbil eller möjligen en Epa-traktor. I bakgrunden en tidig silos för ensilage (bild 245).

Rudolf och Elin Brodin i bersån med sin förstfödda, sonen Lennart. Tyvärr gick han bort genom drunkning 1,5 år gammal. Foto från 1940 (bild 246).

När tid fanns över kunde man öva danssteg i trädgården. Okänd dansör och dansös (bild 247).

Johanna Stålberg och Greta Gilljam tillverkar potatismjöl på ladugårdsbacken hos Gilljams. Familjen Stålberg bodde på övervåningen hos Gilljams. Potatiskvarnen till höger användes för att riva och mala potatisen. Därefter skulle den silas genom lakans- eller juteväv tillsammans med vatten. Det är detta som Johanna och Greta håller på med på bilden. Blandningen fick sedan stå ett dygn och därefter slogs vattnet av. Kvar blev en kaka på botten och potatismjölet användes till bakning och matlagning. Resterna som kossan på bilden är intresserad av kallades skulor och det blev mat till korna. Foto från tidigt 1940-tal (bild 248).

Vid spinnrocken hos Grandins i Sandby. Fru Grandin, Kristina Helena, sitter i mitten och dottern Agnes till höger. Hon till vänster som stickar är troligen den andra dottern Anna Maria. Agnes gifte sig 1927 med Helmer Wesslander så bilden är troligen från tidigt 1920-tal.

Bild från Karlholm.nu/nostalgi (bild 249).

Kardning av ull hos Grandins i Sandby. Till vänster dottern Agnes Grandin (gift Wesslander) och till höger hennes syster Anna Maria.

Bild från Karlholm.nu/nostalgi (bild 250).